Men vi jobbar på och vissa dagar funkar det bättre och andra dagar mindre bra. 

Det jag har märkt är iaf att hon jobbar bättre och lyssnar mer när vi rider själv. Det har blivit en hel del ridning på egen hand och det funkar riktigt bra. Hon testar lite precis i början, kanske 300 meter, men efter det så går hon på utan problem och är pigg o framåt. När vi rider med sällskap så vill hon inte alls jobba utan bara springa, springa, springa. I skritten jobbar hon nog men så fort vi ökar tempot så vill hon bara ha kul. Jag har aldrig upplevt henne som slö eller lat men nu har hon verkligen hittat motorn och fått energi. Det är ju bra men nu ska jag hitta verktygen till att omvandla den energin till att jobba. Som sagt stundtals funkar det riktigt bra men jag vill ju att det ska funka hela tiden. Som tur är så har Linda kommit hem från Island så nu ska jag förhoppningsvis kunna få lite mera hjälp så att vi kommer vidare :)

Jag har också märkt att hon går bättre på bettlöst och verkar trivas bättre med det. Dock tror jag inte att hacket är riktigt rätt för oss, visserligen ett ponnyhack som har korta skänklar men ändå inte rätt. Jag tror att ett sidepull skulle kunna funka riktigt bra och jag hoppas få ett snart. Tove har ett till salu bara hon hittar det.

Min fina, lilla häst börjar komma i form. Är nog en bit kvar men en bra början har vi fått till. Hon har minskat betydligt i omfång runt magen. Vet inte exakt hur mycket men en hel del är det. Hon behöver nog gå ner lite till i vikt och få lite mer muskler men nu kan jag iaf känna revbenen lite när jag känner på henne. 

Bild från i vintras och en nytagen bild. Visserligen så har hon massor med vinterpäls på första bilden men en del skillnad tycker jag nog det blivit på henne (förutom att hon nu tappat mesta av vinterpälsen   )

Från måndag blir det iaf 5 veckor barnfritt så nu ska jag jobba stenhårt med henne :)

Tidigare i veckan kom första bakslaget. Eller bakslag vet jag väl inte egentligen utan mer en osäkerhet hos mej att jag inte vet vad jag egentligen håller på med vad det gäller gångarter. Det känns som alla andra isis-människor har det i ryggraden och jag fattar ingenting typ.

Men så sa AG faktiskt en bra sak. Hon frågade mej hur länge jag hållit på med isisar och tja jag trillade dit av en slump för 3 år sen. Red 10 lektioner på Midgårds varav typ 3-4 st som var träning och resten var ridning i naturen. Så mötte jag Seigla där, föll pladask för hästen och köpte henne. Åren jag hade henne så red jag henne som vilken 3 gångare som helst eftersom hon var för svår för mej och med henne så kändes det inte viktigt att få fram tölten. Jag hade inte fått smak för det än eller förstått tjusningen med det. Så fick jag rida Freyr, en supermysig häst som har så lätt för tölten och jag började inse tjusningen med det. Han är dock en häst som är superlätt att tölta och första gångerna så gjorde jag absolut inget utan han valde själv tölten.

Så kom Litla och till en början så lallade vi på mest utan mål eller något. Var visserligen supermysigt och roligt men som sagt mållöst ridande bara för att det var roligt. Jag fick inte till tölten men la inte så mycket i det utan tänkte att det kanske kommer sen nångång. Vändningen var för ett par månader sen när först Linda var med på en ritt ut i naturen och 2 dagar senare red jag lektion för Marica. Då fick jag verktyg att jobba med och sjutton vad vi har jobbat med att böja och ställa. Tog bara ett par veckor så hittade vi tölten första gången av en slump och efter det har jag fått smak på att få tölten att fungera. Stora framsteg har vi gjort men nu känns det då som vi fastnat och inte kommer vidare och därav fick mitt självförtroende en smäll. 

Lång story blev det men för att korta av samtalet jag hade med AG och Corinne så kom jag ju på att jag egentligen jobbat aktivt bara ett par månader så det kanske inte är så konstigt om det inte sitter i ryggraden än med gångarterna. Det kommer att komma bara jag får mera hjälp :-)

Sen har det gått uppåt för jag har ju insett vad vi gjort för framsteg och då inte bara när det gäller ridningen utan hela kontakten med hästen.

Hon kommer fram i hagen, sätter huvudet i grimman och följer mej lös ur hagen. Jag har dock grimma på henne och grimskaftet hängandes över halsen i fall att det skulle behövas. Även efter ridning så följer hon mej lös till hagen rätt ofta (ibland blir det för gott med gräs på vägen dock   ). Det med att ha henne lös funkar bäst när jag är själv dit, funkar inte riktigt lika bra när det är fler hästar som är på gång och ska med ut och ridas.

Jag kan ha henne lös när jag sköter om henne.

Jag kan rida själv utan större problem och jag upplever det som att hon jobbar på bättre då än när vi har sällskap. När jag rider med sällskap är det som att hon får lite för mycket spring i benen men när vi rider själva är hon framåt men kan lyssna och jobba bättre.

Jag kan trava och galoppera henne på helt långa tyglar och hon lyder mej.

Jag har ridit henne barbacka och med bara grimma utan problem. Visserligen bara en kort sträcka utanför hagen men en början iaf. 

I början reagerade hon på traktorer, jag är dock helt säker på att det var jag som spände mej och gjorde så att hon reagerade. Numera kan och vågar jag rida henne med långa tyglar vad det än kommer för fordon och hon reagerar inte alls. Dock tycker jag lite synd om dom som är i sällskap med mej just då för jag sjunger och nynnar för att slappna av och jag tror inte det låter så vackert   

Både när det gäller hantering, skötsel och ridning så litar jag på henne till 100 %. 

Med tanke på att jag bara haft henne 5,5 månad varav vi ridit "på riktigt" ett par månader så har Litla och jag gjort enorma framsteg på kort tid :-)

Jag säger det igen, jag älskar min lilla häst!

Jag har varit sugen på att testa att rida Litla bettlöst ett tag så ikväll testade jag henne med ponnyhackamoret som jag har och hon gick riktigt bra. Jag upplevde det som att hon lyssnade bättre på sitsen och rösten. Det var även lättare att samla upp henne och vi fick tölt flera gånger. Var helt klart en positiv upplevelse och jag kommer att rida henne med det flera gånger. Var en ganska lugn tur med bara 2 korta galopper. I övrigt så tränade jag på att böja henne, vi gjorde massor med serpentiner och en del övergångar. Jag tränade även på att samla upp henne och töltfattningar. Vi töltar inte många meter än utan just nu är det viktigaste där att vi får tölten. 

Jag har många gånger försökt beskriva vad Litla betyder för mej men jag hittar inte orden som gör det rättvisa. Hon är så rätt på alla sätt för mej! Men fast jag inte hittar orden så tror jag att alla hästtjejer och killar som hittat det vet vad jag menar. Hon är mitt lyckopiller, hon ger mej ork och energi. Är jag trött och på dåligt humör så blir det genast bättre efter en ridtur. Rent fysiskt kan jag ju bli trött efter en ridtur men psykiskt så får jag mycket mer energi och orkar mera. 

Måndag kväll så var vi 5 st som for ut på lite längre tur. Vi red nästan till Daglösa. Så skönt att fara ut i det fina vädret och riktigt skoj med lite längre tur. Litla hade stått 4 dagar så hon var pigg och på g till en början men i slutet var hon genomsvettig och trött. Lagom tempo hela turen. Nån galopp blev det men även mycket skritt och en del längre travsträckor.

Ikväll så var det simavslutning för Sebbe så det blev en lite senare ridtur. Fick inte tag i sällskap så jag for ut själv. Blev returdepå-rundan eftersom den är närmast och den är en bra runda. Först var Litla inte alls med på att vi skulle gå själva, hon var lite seg och jag kände att hon ville vända tillbaka men så fort vi kom in i skogen blev hon på g igen och resten av ridturen var hon pigg och glad. Lite tölt lyckades vi med och vi lyckades få med bakdelen några gånger idag igen på samma ställen som sist. Jag är supernöjd med dagens ridtur :)

Jag for ner till Litla vid halv 2 efter att Celine kommit hem från skolan. Jag stod och borstade igenom henne länge och hon börjar bli fin nu när det mesta av vinterpälsen är borta. Finns kvar lite än men hon är ingen "lurvboll" längre. Stod och myste med henne och bara var. Funderade en stund om jag skulle rida eller inte. Vi har tidigare varit ut helt själva en gång och det gick nog men var inte direkt kul för hon var seg hela ridturen och ville gå hem igen. Men så tänkte jag att va sjutton, jag vill nog ut så det får gå som det går.

Till en början var hon seg och förstod inte alls varför hon skulle gå i från kompisarna i hagen. Vi red returdepå-rundan och hon var seg ungefär fram tills man går in i skogen. Men väl i skogen vaknade hon till och resten av ridturen gick helt utan problem på en pigg häst :-) När vi kom ut ur skogen och kalhygget så kommer en sträcka som är perfekt att träna på så vi övade en del på övergångar samt att hon skulle sakta ner för röst och säte. I början så lyssnade hon på röst/säte men sen piggnade hon i rejält så jag fick även använda tyglarna lite.

Eftersom hon var så pigg så tänkte jag att vi skulle prova tölta och det gick riktigt bra. Visserligen bara korta bitar än men det är en lagom början. Vid 2 tillfällen när jag samlade henne inför tölten så kände jag hur Litla lyfte fram i och hela vikten flyttades bakåt. Jag är ingen expert men jag har en känsla av att det är positivt och att det är det vi ska sträva efter. 

Känns så otroligt bra med Litla. Av alla ridturer vi har haft så har det varit 1, kanske 2 som hon varit tvärtemot men alla andra så har gått bra på olika sätt. Vi gör framsteg på alla plan sakta men säkert. Jag har fått hjälp, råd och instruktioner av andra men sist och slutligen så är det jag och Litla som gör jobbet tillsammans. Jag kan inte med ord beskriva känslan jag har för henne, den känslan har jag aldrig haft för någon häst tidigare. Jag känner mej otroligt trygg på henne vid varje ridtur och äntligen är ridningen rolig igen! 

Dagsfärska bilder:

Jag har nog hållit igång med Litla men tappade inspirationen till att skriva om det. Min ekonomi är långt i från bra vilket gjorde att jag insåg att jag inte har råd att ha Litla kvar så det var meningen att hon skulle fara på foder ett tag vilket gjorde mej väldigt nere. Men så igår fick jag ett underbart samtal, jag får ha Litla gratis hela sommaren mot att jag hjälper till med bla. stängselarbete och annat så nu har jag råd att ha henne kvar. Kändes som jag skulle vunnit högsta vinsten på lotto! Vet inte helt säkert hur det ser ut i höst men det ser lovande ut att jag kommer att ha råd även då. 

Litla kanske inte är den mest värdefulla hästen rent ekonomiskt, hennes gångarter kanske inte är de bästa men för mej finns det ingen bättre häst i hela världen! Mej passar hon perfekt och hon gör mej lycklig. Har jag en jobbig dag, det har varit kaos med barnen eller något annat så gör det massor att få fara ut på henne en timme. När jag fått komma ut i naturen på min lilla häst så mår jag bättre på alla sätt och jag får mer energi både fysiskt och psykiskt. 

Vi jobbar vidare tillsammans. Än så länge på en låg nivå, mest böja och ställa henne. Hon kan nog mycket mer men jag behöver lära mej och jag börjar hellre på en låg nivå som vi klarar av och sakta höjer ribban. Tölten börjar också komma vilket jag aldrig hade trott skulle komma redan. Hon kan tölta men jag har väldigt lite erfarenhet av det så därför trodde jag det låg långt fram i tiden. Jag får det inte att funka alla ridturer men det funkar mer och mer. Bara korta sträckor än så länge och just nu lägger jag fokus på att lära mej att få henne i tölt, det lilla finliret hur mycket jag ska samla henne och leka med tyglarna samt hur mycket jag behöver driva med säte och skänklar. 

Under sommaren ska jag fortsätta jobba på tölten och stärka den. Vi ska klättra i backar i olika tempon för att öka konditionen samt bygga muskler. Vi ska rida rakt ut i skogen så hon får lyfta på benen och där kommer det också naturliga "hinder" (typ träd och sånt) som gör att hon måste böja och ställa sig. Sen ska vi också busa lite för man måste ha lite roligt också. Jag/vi borde bygga upp lite mer hinder i skogen för hästarna tycker det är väldigt kul med det. Bara sommaren och värmen kommer så måste det bli barbacka till notplan också för att simma med hästarna. 

Hej då för den här gången.

Jag har varit så trött att jag inte orkat uppdatera senaste ridturerna och framstegen. Ridturen i tisdagskväll gick över förväntan så det har tagit lite tid att smälta hur bra det gick. Hela tisdagskvällen gick jag och kände mej hög av lycka för hur bra det gick. 

Tisdag:

Cicci var snäll och ställde upp som barnvakt åt Jonathan så jag kom mej iväg på en ridtur. Litla hade vilat 2 dagar så det kröp i hela kroppen på mej att få komma ut. Vi red returdepå-rundan vilket jag gillar. Det är en bra runda som innehåller alla bitar till en bra ridtur. En del grusvägar där man kan träna, ställa och böja hästen. Man kan öva tempoväxlingar om man vill eller ta en riktig galopp och "busa". Ungefär i mitten av ridturen så är det ett område som går "off-road" där hästarna verkligen får titta var dom går och lyfta på fötterna. 

Till en början så tränade jag på det som jag gjort sista tiden, att böja/ställa henne och mjuka upp henne. Det gick riktigt bra och hon var sammarbetsvillig. Hon var riktigt pigg och på gång :) När vi kom till vägen som går mot soptippen hoppade jag av och sadlade om för sadeln hade glidit fram alldeles för mycket. Det visade sig att det inte gjorde så stor skillnad för det tog inte länge innan den glidit fram igen   . Nå iaf så A-G och Linda töltade ganska långsamt och jag o Litla kan inte trava riktigt så sakta så jag minns inte exakt vad jag gjorde men jag fick hålla in henne en del men samtidigt var hon framåt. Så tänkte jag att jaha, nu kommer vi fram i grisepass men så kände jag att nej nu känns det annorlunda fram. Vi saktade ner till skritt och ökade igen och samma sak hände igen och då sa Linda eller A-G eller om det var båda att hon töltar ju :) Så vi fortsatte träna längs den vägen och vi kom fram i tölt flera gånger.

Jag gick och var helt överlycklig och full av energi resten av kvällen. Jag hade liksom inte några förhoppningar alls om tölt på lång tid utan min tanke var att vi kanske skulle börja jobba på det i sommar nångång. 

Onsdag:

Jag lyckades bli barnfri igen så det blev en ridtur på kvällen. En kortare runda men Litla var iaf pigg och mjuk. Sista km hemåt så trände vi lite på tölten och några gånger fick vi till det igen. Dock inte lika bra som på tisdagen men vi fick iaf till det. En bra början iaf. Lite synd att det blev en kortare runda för det kändes som vi precis började komma igång när den var slut. 

Nu kommer hon antagligen att få vila till måndag för jag har barnen hemma och tvivlar att jag får någon barnvakt. Nästa vecka är jag iaf barnfri så då är tanken att rida 2-3 dagar och sen får hon 1-2 vilodagar. Hon har ju inte varit igång så mycket fram tills för 2 veckor sen så det blir nog lite mycket om hon går 5-6 dagar i rad. Så att rida 2-3 dagar och sen vila 1-2 dagar känns lagom just nu. Sen får jag ju känna efter om hon känns pigg eller trött och så anpassar jag ridningen en del efter det. 

Jag kommer att fortsätta jobba på att böja/ställa henne. Jag har tänkt öka tempot lite och få henne att göra det i trav (eller vilken gångart det nu blir). Sen blir det lite töltträning också nu när vi börjar få det att funka. Den träningen är fortfarande ganska kravlös och mina mål där är helt enkelt att få henne i tölt några meter, ner i skritt, sen fram i tölt igen några meter och så fortsätter jag några gånger. 

God natt :)

Igår var vi ut med 6 pigga isisar. Hästarna blir verkligen på g och tycker det är roligt när vi blir så många. Är så kul!

Till en början var Litla stel och ville inte alls jobba. Gick bara emot och försökte springa i från när jag ville få henne att böja och ställa sig. Men vi kämpade vidare och efter butiken kom vi till en sträcka där vi brukar låta hästarna sträcka ut och oj, vad Litla vaknade till liv och tyckte det var roligt. Efter den galoppen började jag sakta känna att hon började ge med sig och hon började gå att böja och ställa åt båda håll. Efter halva turen som gått i varierande tempo så vände vi hemåt och då började hon gå riktigt bra. Till en början var hon passig i traven och ville helst grisepassa men andra halvan av turen kom traven riktigt fint igen. Var en lycklig Jenny efter ridturen!

Det märkliga är att på en vecka så har spänningarna gått från att ha varit mest på höger sida till att vara mest på vänster sida... men jag fortsätter jobba med henne och jag ska få henne lika mjuk i båda varv. Nu har hon iaf gått så mycket så hon förtjänar en eller kanske ett par vilodagar. Vi har ju kommit igång ordentligt rätt snabbt så kanske min lilla fröken har träningsvärk?

Det största problemet vi har nu är egentligen sadel. Jag hittar ingen som sitter bra på henne utan alla glider fram och då rätt mycket :( Min egen sadel sitter bra på henne vid sadling men glider fram alldeles för mycket under ridning. Litla går visserligen bra med den ändå och det märks inte på henne att det skulle vara problem men jag undrar om det är så bra i längden :( Litla har lite väl stor mage just nu så sadelgjorden hamnar helt fel och gör att sadeln glider fram. Det blir säkert bättre när hon gått ner i vikt och musklat sig mer men det händer ju inte över en natt. Så nu vet jag inte alls vad jag ska göra. Rida med en sadel som glider fram eller rida med en ridgjord som tyvärr ger tryck på bara en liiiiten yta. Ridgjorden funkar väl ibland som komplement men inte nu när hon ska hållas igång helst 5 dagar i veckan. Jag vill gärna ha tips. 

Litla är överbyggd med rätt kort, rak rygg och rätt överviktig just nu.